Vi går mot de dillprydda berg, fallera, som lånat av rubinerna sin färg, fallera!
Så skön på stora faten ligger kräftan, gudamaten, vilken stärker och styrker vår märg, fallera!
Man gärna har levt i den tron, fallera, att kräftor kräva OP eller Kron, fallera.
Men råkar du det sakna så låt inte glädjen slakna, njut ändå utav stjärten eller klon, fallera!
Så fattom ett glas i vår hand, fallera, och tagom då och då en tår på tand, fallera!
För klon vi tager tvärt en sup och sen a’ två för stjärten, ty vi måste ju festa ibland, fallera!